har övergett allt vad lunar och nightlife heter men saknar det enda jag någonsin gillat, att skriva av mig, men nu när jag sitte roch har världens chans har jag ingen aning om vad jag ska skriva...är inte det ironiskt om något..har jag ett sånt tråkigt liv att jag inte kan hitta på mer att säga än att "-det är sorgligt när hissen inte går enda upp"Åh vad lågt....Men hur funkar livet för en sån dallrig iller i rosa sparkdräkt som mig då?Det går faktiskt riktigt fint...så lugn i kroppen har jag nog aldrig känt mig...sen är det alltid bra att ha en superbra kurator...:)Livet börjar verkligen räta till sig men det har varit tuffa vändor för att komma hit där jag är idag...Försöker rätta till hjärnan, den har hamnat på sniskan sen tivolit idag, vi lura med lilla Jax i en hemsk karusell också..usch har blåmärken sen den där äckliga hoppkarusellen...men bubblet i magen (inte gaser) när man åker virvelvinden är det bästa som finns...det är äkta glädje...vann en grön liten apa också som det stod "I love you" på,den baxade syrran direkt ;)Nu har vi varit ute på promenad med dogsen, maddepadde och min naturmänniska till mamma, vi hann inte mer än komma fram till hamnen förens mamma som planerat en liten picknick,spillde ur allt mjölk i påsen, så all var en otrolig sörja, sen mitt i allt ska hon röka och har ingen fungerande tändare, då hör man den ynkliga gnälliga rösten ljuda över hela hamnen, "-Jag vill gåååååå hem!!"Inte konstigt att man inte ens frågar mamma om vi ska ut och tälta tillsammans i sommar eller nån annan gång resten av livet...Nu ska jag gå och klippa syrran...funderar om jag ska vara snäll eller elak?Det återstår att se...På återseende