Är så otroligt trött på min egen ofullkomlighet, men tack och lov får jag hjälp av Jehova att tänka om, handla annorlunda, rätta till det som blir fel, mitt liv känns för första gången i livet så meningsfullt, jag känner mig inte längre vilsen, känner mig inte lika trasig,känner en tro och ett hopp...

Det händer dåliga saker för alla och man får gå igenom prövningar, men jag vet att jag har ett mål att sträva mot, hade jag inte haft det skulle allt vara meningslöst...min tro är mitt allt, älskar organisationen, kärleken, Tron, hoppet, trösten....

Ibland skrämmer det mig, att var vore jag om jag inte funnit sanningen?

Då hade jag gett upp det här livet....

Jag vet att jag säger fel saker och gör fel saker varje dag, men jag försöker verkligen förändras till det bättre, och det stör en hel del människor, man sviker deras förväntningar, deras bild av hur jag ska vara och hur jag ska prioritera saker, och jag är ledsen om jag sårar personer runt omkring...

Men det går åt båda hållen, det är aldrig bara den enas fel, ska man få saker att funka måste man jobba båda två...

"Kasta första stenen den som är fri från synd..."

Jag slutar på KRIS nu i December, har varit här nästan 2 år, det är dags att göra något annat, har redan varit på arbetsintervju, så vi får se vad som händer innan dess, ett mycket genomtänkt och bra beslut!!!

Har min sista semester i oktober också, ska gå mycket i tjänst då :) sen hitta på olika aktiviteter så klart....

Ikväll är det grillning med några av vännerna :), ska ut till morfar min först, har inte umgåtts med han på ett tag, får jämt stressa där ifrån....

Igår by the way hände det givetvis, jag skulle gå förbi bidragsbössan, och kjolen fastnade i den och jag upptäckte inget utan fortsatte att gå, och märker att kjolen glider ned, där utger jag ett litet skrikljud och får dessvärre ännu mer uppmärksamhet, tur att Karin kunde hålla i mina tidningar och böcker så jag fick dra upp kjolen...sällan Michaela!

Måste köpa hängslen och vikter som jag syr in i kjolen...*haha*

Stackars mamsen och Kento som är magsjuka :(....hoppas jag och Nazlan klarar oss.....Tror jag och Nazlan har hittat tillbaka till varandra....

Med ödmjukhet och förlåtelse kan det mesta lösa sig...

Älskar min familj <3

Döper mig om 3 veckor :P wooohooooo